Ghost:/Är en ihopvikt filt på en tältsäng kultur? Och hur är det med Melodifestivalen?

Just nu diskuterar med stort allvar kulturredaktionen i Sveriges Radio hur kulturen ska nå ut till hela befolkningen i hela Sverige.
Det är väl okej. Men jag saknar liksom en definition av begreppet kultur (och ja, jag inser att det är en i det närmaste omöjlig uppgift).
Jag minns när jag i mitten av 1980-talet för första gången såg en så kallad installation på en utställning. Installationen bestod av en ihopvikt filt utlagd på en tältsäng.
Var den ihopvikta filten på tältsängen ett konstverk, ett kulturbärande föremål?
Jag tyckte nog inte det.
Att Ingmar Bergman är en filmisk ikon torde det råda närmast total konsensus om i det mer kulturella Sverige, och i världen. Själv tycker jag att han är en pretentiös tråkmåns, med undantag för några filmer, en tråkmåns som ägnat sin livstid åt att gräva i borgerlighetens trista själsliv (f´låt alla Bergmanvänner).
Fast kultur är det naturligtvis.
Men hur är det med Svenska Ords fantastiskt roliga Picassos äventyr med en lysande Gösta Ekman i huvudrollen? Är det verkligen kultur? Eller Kjell Sundvalls Jägarna? Eller Göta Kanalfilmerna?
En annan svensk ikon (som i likhet med Bergman skulle ha fyllt 100 i år) är operasångerskan Birgit Nilsson. Hennes mäktiga stämma var naturligtvis kulturellt sprängstoff för publiken på de stora scenerna i Milano, New York, Berlin, Paris och runt om i västvärlden där den välbeställda, borgerliga publiken kunde avnjuta den live (även jag har fallit för hennes sång i radio och TV, fast jag inte är någon operaälskare). Birgit Nilsson är självklart kultur.
Men hur är det med Ulf Lundell, Lena Philipsson, Zarah Larsson och Plura?
Är melodifestivalen kultur?
Utgör definitionen av vad som är konst och kultur något problem? Egentligen inte. Utom när vissa kulturutövare och deras organisationer kräver inkomstgarantier, vilket från och till har hänt under decennierna, särskilt gäller det bildkonstnärer.
För vissa yrkeskategorier krävs legitimation , exempelvis läkare och sjuksköterskor. Ändå får de inga inkomstgarantier.
Däremot kan vem som helst kalla sig konstnär. Ska vilken målarkludd som helst beviljas statliga inkomstgaranti? Vill vi överhuvudtaget ha legitimerade konstnärer?
Själv motsätter jag mig bestämt att en konstnär som viker ihop en filt på en tältsäng ska få ens en krona av mina inbetalda skattepengar i inkomst.
Annonser
Publicerat i Kultur, Musik | 1 kommentar

Ghost:/Det trodde jag aldrig men välkommen tillbaka – 27 nya låtar av och med Ulf Lundell

Det trodde jag aldrig men välkommen tillbaka:
27 NYA LÅTAR AV OCH MED ULF LUNDELL
Publicerat i Musik | 3 kommentarer

Ghost:/”TECKEN PÅ SYSTEMKOLLAPS INOM POLISEN”

Från Studio Ett, Sveriges Radio. Det tar 12 minuter att lyssna på inslaget. Lovar att lyssningen är värd den tiden.
 
* Kritiken mot polisens förundersökning i det uppmärksammade våldtäktsfallet i Fittja fortsätter.
 
* I gårdagens Studio Ett kallade den tidigare polischefen och numera professorn i civilrätt, Marie Karlsson Tuula, det inträffade för ett tecken på en systemkollaps.
 
* Polisforskaren Bo Wennström tycker att det är fel på polisens organisation. Kriminologen och juristen Fatima Addberger berättar om sina kontakter med polisen som målsägandebiträde.
Publicerat i Brott och straff - polis, åklagare, domstolar och kriminalitet, Politik och samhälle | 1 kommentar

Ghost:/Om det finns oaktsamma våldtäkter måste det logiskt sett finnas aktsamma samt om sexualbrottslagstiftningens komplikationer

Hör att regeringen med stöd av oppositionen föreslår en lag som kriminaliserar ”oaktsam våldtäkt” och ”oaktsamt sexuellt övergrepp”. Tanken är tydligen att våldtäkter och sexuella övergrepp ”utan uppsåt” ska bli straffbara.
 
Då är min första seriösa tanke att i logikens namn måste det finnas en aktsam våldtäkt om det finns en oaktsam. Och hur fan skulle en våldtäkt eller ett sexuellt övergrepp ”utan uppsåt” kunna tänkas gå till. Det råkade bara bli så fast gärningsmannen inte ville det?
 
Min andra seriösa undran är hur uppsåt eller icke uppsåt ska kunna bevisas eller motbevisas i en juridisk process mellan anklagad och målsägande där allt som oftast ord står mot ord.
 
Min tredje seriösa undran är hur en samtyckeslag beträffande sexuellt umgänge på något sätt ska kunna förbättra bevisföringen vid sexualbrott jämfört med nu gällande lagstiftning.
 
Min fjärde seriösa undran är varför politikerna allt oftare tar till signallagstiftning när det gäller problem de står mer eller mindre hjälplösa inför, fast de med största sannolikhet inser att signalerna är verkningslösa.
 
Jag inser naturligtvis att det finns en svår balansgång mellan beivrande av sexualbrott å ena sidan och rättssäkerhet å den andra.
Men den konflikten löses inte av symbolpolitik. Jag önskar att jag hade ett effektivt juridiskt recept, men det har jag inte.
Kanske är det så att merparten av vissa brott inte går att klara ut med juridiska medel utan att antingen målsägande eller anklagad riskerar att bli förfördelad.
Att juridiken alltså inte kan klara allt med bibehållen och hundraprocentig rättvisa, och att det är något vi som samhälle får leva med. Hur fel och orättvist det än kan upplevas, än för den ena parten, än för den andra.
Publicerat i Brott och straff - polis, åklagare, domstolar och kriminalitet, Politik och samhälle | 3 kommentarer

Ghost:/Genusförskjutningen bland mina idrottsidoler

Jag har alltid varit idrottsintresserad. Inte fanatiskt men måttligt. Andra ämnen än idrott har alltid stått högre på prioriteringslistan, men sportintresset har alltid funnits där.
 
Som liten pojke på 1950-talet hade jag idoler. De första var Kalle Svensson (”Rio-Kalle”) och Sven-Ove Svensson, fotbollsspelare i Hälsingborgs IF (Helsingborg stavades Hälsingborg på den tiden) och svenska landslaget. Samt, givetvis höll jag på att skriva, Sven Tumba Johansson, ishockeyspelare i Djurgårdens IF och Tre Kronor. Han tog sedermera Tumba som efternamn och slopade Johansson.
 
Med åren slutade jag att ha idoler men höll mig fortfarande med favoriter. En sådan var Maradona, den argentinske magiske fotbollsspelaren. Men när han fuskade sig till ett mål i en VM-match genom att slå in bollen med handen och efteråt hävda att det var guds finger som styrt bollen i mål försvann han raskt från min favoritlista. Fuskare har jag aldrig haft något till övers för, och en fuskare som har mage att påstå att han haft gudomligt godkännande betraktar jag som en eländig hycklare.
 
Nåväl, länge var mina idoler/favoriter inom idrotten män, män och åter män.
Men för en stund sedan slog det mig plötsligt att en genusförskjutning skett utan att jag ens reflekterat över saken. Den har liksom smugit sig på utan att jag märkt det under, låt oss säga, de senaste tio åren.
 
Nu pågår VM för tjejer i handboll, kortbane-VM i simning inleds i dag och skidsäsongen har pågått i ca en månad.
Och jag märker att inte en enda av mina idoler/favoriter är män. De jag tänker på (smått förälskat men ingalunda sexuellt så inget #metooupprop är påkallat) är Bella Gulldén, Stina Nilsson, Charlotte Kalla och Sara Sjöström.
 
Ingen manlig idrottare väcker tillnärmelsevis så varma sympatier och starka känslor i mitt gamla sinne.
Publicerat i Feminism HBTQ och kön, Personligt, Politik och samhälle, Sport | Lämna en kommentar

Ghost:/En liten jämförelse

En del tycker att 230 miljarder på några decennier är för dyrt för att satsa på höghastighetståg.
 
Med anledning därav vill jag påminna om att migrationen kommer att kosta 336 miljarder under 5 år, enligt Aftonbladets Lena Mellin,
Bara som en jämförelse alltså.
Publicerat i Economics, Invandring och integration, Politik och samhälle | Lämna en kommentar

Ghost:/Snöröjning

Publicerat i Humor, Personligt | Lämna en kommentar