Ghost:/1900-talsliv del 25 (Avlöning i brunt kuvert)

När jag var ung var lönekonto på bank inte ens påtänkt. Avlöningen (man sa avlöning eller löning, inte lön) fick man i ett kuvert på jobbet, en gång i veckan eller varannan vecka, det varierade från arbetsplats till arbetsplats.

Min första arbetsplats efter avlagd realexamen våren 1959 var Televerket i Vänersborg. Det var ett temporärt jobb, jag hade andra planer. Jag skulle gå till sjöss och se världen. Så blev det också. Jag såg väl inte hela världen men en del av den.

Men Televerket och avlöningen alltså. Utbetalningen gick till så att arbetarna på torsdagseftermiddagen efter arbetets slut radade upp sig framför ett litet bord. Vid bordet satt förmannen med en liten trälåda i vilken lönekuverten med pengarna låg. Det var vanliga brevkuvert i A5-format fast färgen var brun, inte vit.

Sedan ropade förmannen upp arbetarnas namn i bokstavsordning och överlämnade kuverten med kosingen. De både prasslade och skramlade. Avlöningen var rigoröst uträknad på öret och på den tiden fanns det såväl ettöringar som två- och femöringar samt tioöringar.

Jag kommer inte ihåg hur stor en veckolön var men gissningsvis låg den på 150-200 kronor. Jag är dock osäker. Penningvärdet var ett annat då än nu. Inflationen har gjort sitt.

Lönekonto på bank (eller Posten) var ett senare påfund som jag tror slog igenom på 1970-talet. Det innebar naturligtvis ett jättelyft för bankerna som fick tillgång till miljontals lönekonton. Det innebar att bankernas tillgångar och omsättning ökade dramatiskt och så småningom avgiftsbelades också lönekontohanteringen med ökade vinster som följd. Men det är en annan historia.
Bankomater, uttags- och betalkort med eller utan krediter hade ännu ingen hört talas om. Man fick snällt köa framför en kassa för att få ut sina pengar.

För arbetarna innebar det ändrade löneutbetalningssystemet ingen större skillnad. Avlöningen blev ju varken större eller mer lättillgänglig av nyordningen.

De stora vinnarna var bankerna.

Om ghostopinion

Det som är värt att veta märks av mina blogginlägg. Favoritcitat: "No man is an island, entire of itself...any man's death diminishes me, because I am involved in mankind; and therefore never send to know for whom the bell tolls; it tolls for thee." John Donne
Detta inlägg publicerades i Ett 1900-talsliv - min barn- och ungdom och märktes . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Ghost:/1900-talsliv del 25 (Avlöning i brunt kuvert)

  1. kyrkis skriver:

    Minns att min far en sommar på 60-talet konstaterade att han för första gången fått ut mer än 1000 kr efter skatteavdraget… Han fick lön på en postanvisning som han gick till posten med… betalade räkningarna och det som blev över lades i en låda i sekretären…

    Någon gång på 70-talet kom ”personkontot”. Ett slags postgiro. Minns att pappa var väldigt upprörd över förändringen, men odelat positiv när han väl lärt sig. Men sen höll han fast vid det och vid sina bankkonton. Det första mamma gjorde när han var död var att placera om pengarna i mer lönande affärer…
    Men han hade aldrig ens ett bankomatkort. Inte mamma heller. Vilket var enerverande när hon inte längre själv kunde gå till posten och ta ut pensionen…

  2. MadamX skriver:

    I början på 70-talet hade min morfar egen verkstad med några anställda. Varannan fredag skulle gubbarna få lön så på onsdagen innan så träffade jag (ca 5-7 år) och mamma mormor i bankvalvet. Mamma och jag hade först varit och handlat på Konsum, lagom mycket så att en plastkasse var halvfull. Inne i bankvalvet lade sen mormor pengarna i botten på konsumkassen. Sen gick hon ut, med en handväska oroligt tryckt under armen. Efter kom mamma, hållandes mig i ena handen påsen med pengarna (under mjölken och frallorna) i den andra handen. Sen gick vi, på varsin sida om gatan, hem till mormor och morfar. Där på köksbordet delades sen pengarna upp i bruna kuvert av lite styvare material (öppnades på ena kortsidan). Jag fick vara med och räkna pengarna – men bara om jag tvättade händerna noga efteråt. Efter det fick jag doppa frallor med ost och smör i kokkaffe med vatten i. Hur pengarna sen kom till verkstaden minns jag inte, men jag kan tänka mig att morfar tog kuverten i bilen.

    När jag så 1984 fick min första lön, 1 134,50 kr (glömmer aldrig summan), låg pengarna i ett likadant brunt kuvert, men därefter fick jag dem insatt på direkt på kontot på PK-banken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s