Ghost:/1900-talsliv del 26 (Närkontakt med rasismen)

Första gången i mitt liv jag kom i närkontakt med rasismen var i Savannah, Georgia, USA. Året måste ha varit 1961 eller 1962 och jag var 17 eller 18 år ung.

I Sverige fanns förvisso rasism men så många tillfällen att komma i närkontakt med den fanns inte. Ytterst få svenskar torde vid den här tiden ha sett en afrikan eller asiat. Såna djur fanns inte i landet och TV hade bara funnits i fem, sex år och hade ett ytterst begränsat programutbud i svartvitt. Inte heller hade den stora arbetskraftsinvandringen från Jugoslavien och Italien kommit i gång.
Det närmaste en neger (vid den här tiden var det gängse och fullt accepterat att säga neger)eller snedögd guling eller nån annan svartskalle jag hade sett var tattarna som ibland på somrarna tillfälligtvis dök upp i lilla Nynäshamn där jag växte upp. Men tattarna fick enligt regler och förordningar bara stanna max tre dagar i varje stad eller kommun, sen körde polisen bort dem. Inte konstigt att de ständigt var på resande fot.

Nåväl, som ung sjöman hamnade jag i Georgia i den djupa, rasistiska, segregerade amerikanska Södern. Men om rasismen och segregationen visste jag intet. Ingen skolutbildning i ämnet hade förekommit, de svenska tidningarna målade upp USA som drömlandet där allt var rättvist, alla hade det bra och allt var biggest in the world. Medborgarrättskampen låg i sin linda och hade ännu inte nått full kraft och hade sålunda inte satt några spår i svenska media.

I denna omedvetenhet fick den unga grabb som var jag landpermission i Savannah. Jag satte mig på en buss för att fara från hamnen in till centrum. På bussen var det inte mycket folk, många säten var lediga. Jag valde en plats i bakre delen.

Väl framme i centrum klev jag av för att se mig omkring och jag hade nog planer på att roa mig litegrann, det ska medges.

Samtidigt med mig steg tre vita grabbar, något äldre än jag själv av. De gick direkt fram till mig med hotfull uppsyn. Jag blev rädd men förstod inte vad det var frågan om.

– So you´re a niggerlover, sa en av dem.
Jag förstod fortfarande inte vad det var frågan om. Så jag sa som det var:
– I don´t understand what you´re talking about.

De orden räddade mig nog. Eller rättare sagt att de uttalades med svensk brytning.
– Are you not american.
– No, I´m swedish.

De tre grabbarnas uppsyn ändrades från hotfullhet till något vänligare miner.
– Så du visste inte att du satt i niggrernas avdelning i bussen?
– Nej, jag hade inte en aning. Jag visste inte ens att det fanns en särskild avdelning för dom.
– Det var tur för dig det. Annars hade vi kicked your ass. Vi trodde att du var niggerlover. Men nu vet du i fortsättningen att längst bak i bussen sitter niggrerna.

Så gick det till när jag första gången, ofrivilligt, kom i närkontakt med rasismen.

Om ghostopinion

Det som är värt att veta märks av mina blogginlägg. Favoritcitat: "No man is an island, entire of itself...any man's death diminishes me, because I am involved in mankind; and therefore never send to know for whom the bell tolls; it tolls for thee." John Donne
Detta inlägg publicerades i Ett 1900-talsliv - min barn- och ungdom och märktes . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Ghost:/1900-talsliv del 26 (Närkontakt med rasismen)

  1. Lotta skriver:

    Intressant! Tycker ändå att det är fascinerande att människor kan vara så uppenbart mentalt inskränkta. Ännu längre bak, på -40 talet hade ju svarta separata offentliga vattenkranar i USA från vilka de tilläts dricka vatten.
    Vi får väl hoppas att den typen av människor inte finns bland de extrema partierna idag. Troligen inte. Möjligtvis väl dolt i politisk korrekthet.

    • ghostopinion skriver:

      Rasism och främlingsfientlighet finns förvisso kvar, den tar sig ”bara” annorlunda former i våra dagar. Det är bara att se sig omkring, läsa och lyssna.I allt vidare kretsar i USA och Europa är det exempelvis helt politiskt korrekt att vara islamofob. Dammluckorna har öppnats och att stänga dammluckor som en gång öppnats är förbaskat svårt.

  2. Gloria skriver:

    Hej Ghost, kul att se att du skriver! Men först måste jag rätta Lotta här ovan.

    Hej Lotta! De separata vattenkvarnarna var faktiskt kvar ända tills medborgarrättsrörelsen tog fart i slutet av sextiotalet. Det är en mörk historia! T ex de svarta som jobbade med skörden, de fick inte ens dricka ur samma vattenslang som fanns på gården utan de fick ta från en kanna eller nåt annat. Det är sjukt, och på den tiden fanns det de som t o m trodde att svarta bar på sjukdomar som de vita kunde bli smittade av! Fast egentligen var det nog bara pur rasism.

    Hej Ghost! Vilken ”comeback”! Vilken fantastisk berättelse. Det är helt otroligt att detta har hänt så pass sent i vår tid.
    Om du vill läsa en god bok med kvinnlig synpunkt på hela segregationsgrejen så ska jag rekommendera ”The Help” eller ”Niceville”, som den svenska titeln är, av Kathryn Stockett. Den är riktigt bra, med en kvinnlig synvinkel på det hela, och visar hur kvinnor kan både hjälpa och stjälpa varandra – beroende på mentalitet!

    Stor kram till dig och tack, skriv gärna mer om självupplevda grejor. Det gör du så bra!

    • ghostopinion skriver:

      Hej Gloria, och välkommen tillbaka till mig och tack för berömmande ord. Ska kolla om boken finns på biblioteket nästa gång jag drar dit men det blir inte förrän i början av september då jag ska återlämna den bibba jag har hemma nu.
      Om du gillar att läsa mina självupplevda historier ska du gå till högerspalten och klicka på ”Ett 1900-talsliv -min barn- och ungdom” samt – lite tråkigare ämne – ”Min cancerjournal” och ”Personligt”. En del av inläggen går omlott och finns i alla tre kategorierna men det märker du snart.

  3. Lotta skriver:

    @Gloria

    Tack för ditt engagemang!

  4. Gloria skriver:

    Hej Lotta. Tack.

    Guuuud vad irriterande att man inte kan redigera sina egna kommentarer.

    1. ”vattenkvarnarna” – jag menar förstås vattenkranarna!

    2. Säga att Ghost gjort ”comeback” – det har han ju inte! D’oh! Det är ju jag som inte varit här o läst. Ber tusen gånger om ursäkt, Ghost ❤

  5. HEMIMAMMA skriver:

    Samvetsfråga?

    Om du vetat hade du förnekat det då? Eller hade du stått upp emot dem?

    Hemikramar ♥

  6. ghostopinion skriver:

    Skulle kunna göra det enkelt och sätta på mig hjälteglorian. Men sanningen är att jag vet inte. Det här var en av de händelser som gjorde att mitt politiska medvetande började vakna,. Visserligen är jag uppväxt med en mor ur arbetarklassen men hemma talades det aldrig politik. Rasism var ett ämne som inte fanns på den politiska agendan i Sverige och diskuterades inte i medier eller annorstädes. Jag är säker på att mamma var socialdemokrat men på inget sätt aktiv. Hon hade fullt upp med att jobba och försörja mig och min bror. Om den politiskt omedvetne 17- eller 18-årige Ghost ensam satt sig upp mot en rasistisk övermakt på tre slagskämpar i Savannah får varken du eller jag någonsin veta. Den 25- eller 30-årige Ghost hade däremot gjort det, inte genom att ensam utmana de tre slagskämparna och åka på stryk (en rätt meningslös handling) men genom att tillsammans med andra organisera sig i Medborgarrättsrörelsen. Organisation är det rätta svaret.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s