Ghost:/Curlingföräldrar från vaggan till graven

Den första generationen barn till curlingföräldrar börjar bli vuxna. Och det sätter sina tragikomiska spår.

I ett par år nu har vi hört knepiga berättelser om överbeskyddande och nitiska mammor och pappor som inte kan släppa taget om sina vuxna avkommor. Personalchefer har vittnat om att föräldrar dyker upp i sina telningars sällskap på anställningsintervjuer, de löneförhandlar åt sina 25-åriga småttingar och om någon varit dum mot ungen på jobbet ringer en förälder för att lägga saker och ting till rätta eller skälla.

Helledudanedå!

Om jag vore personalchef skulle jag ALDRIG I LIVET anställa en sökande som kom dragande med mamma eller pappa till anställningsintervjun. Hur fan ska den här jobbkandidaten kunna klara sina arbetsuppgifter när han/hon inte ens kan söka jobbet själv, skulle jag undra.

Och den som anlitar en förälder i löneförhandling skulle omedelbart få lönen sänkt med minst hälften.

Och den mamma eller pappa som lägger sig i en konflikt på jobbet skulle jag utmana på duell.

Allvarligt talat – dessa bortklemade ungar till curlingföräldrar kommer ju aldrig att bli något annat än förvuxna småbarn. Hur fasen ska de klara sig själva i livet när föräldrarna inte längre finns? Det vill till att de hittar en rejält omhändertagande partner. Men det skiter sig väl på det faktum att föräldrarna blir svartsjuka om telningen skulle råka hitta en ömsesidig förälskelse. Jag kan se framför mig vilka svarta dramer i Lars Norén-stil som skulle bli resultatet, med gråt, tandagnisslan och uppbrott. Men risken för förälskelse och kärlek är förstås minimal. En curlinguppfostran formar en narcissistisk varelse som svårligen kan bli förälskad i någon annan än sig själv.

Vad händer med dessa curlingbarn när de kommit i 50-årsåldern och föräldrarna kolar? Hur ska de klara sig? Vid närmare eftertanke är det kanske en dum fråga. Vid det laget har det säkert poppat fram horder av curlingcoacher som villigt erbjuder sig att sköta alla jättebebisarnas kontakter med arbetsgivaren. Plus en hel del annat. Som t ex att hålla handen vid besök hos otäcka doktorn.  Bära kreditkorten vid shoppingrundor. Torka tåren när någon varit dum. En helt ny coachmarknad kan växa fram. Ännu ett steg mot vårt nya, stolta tjänstesamhälle med skatterabatt för hushållsnära tjänster.

Den sista uppgiften en ansvarskännande curlingförälder måste ta sig an före sin egen död blir väl att planera telningens död och begravning 20-30 år framåt i tiden. Först en förhandling med liemannen, sedan med begravningsentreprenören. Först därefter  kan curlingföräldern dö med frid i sinnet.

Curlingföräldrar från vaggan till graven. Sina egna gravar, och barnets.

*

Om ghostopinion

Det som är värt att veta märks av mina blogginlägg. Favoritcitat: "No man is an island, entire of itself...any man's death diminishes me, because I am involved in mankind; and therefore never send to know for whom the bell tolls; it tolls for thee." John Donne
Det här inlägget postades i Barn i div sammanhang, Curling- och andra föräldrar och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Ghost:/Curlingföräldrar från vaggan till graven

  1. TonyMalmqvist skriver:

    Kom att tänka på en gammal sketch med Monte Python. Ett befäl står och ryter till sina underordnade: Utan mig vore ni en skock idioter, tänk om jag dör, vad händer med er då tror ni? Och kort därpå hände just det. Hur gick det då med de meniga soldaterna? Jo, de sprang omkring i en ring som yra höns.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s