Ghost:/Han, hon, hen, mappa,pamma

Djupt påverkad av den pågående livliga debatten bland några av Rikets främsta intelligenser säger jag sedan en tid tillbaka inte längre han om pojkar och män och inte hon om flickor och kvinnor. Jag har övergått till det könsneutrala hen och henom i syfte att sätta sprutt på jämställdhetsutvecklingen som sniglar sig fram i knapp styrfart. Initialt har vissa kommunikationsproblem uppstått men det löser sig nog inom högst något år när hennandet fått full genomslagskraft hos medborgarna. Några exempel:

* Häromdagen berättade jag för en granne (givetvis en hen) att jag i sommar ska bli farfar för andra gången. Hen undrade om det blir en pojke eller flicka.

Jag tittade strängt på henom och sa vänligt men bestämt.

– Ultraljudet visade att det blir en hen. Några könsavgränsande bestämningsord vill jag inte veta av, tack så mycket!

– Men då är väl i alla fall henoms mamma och pappa glada, försökte grannen.

– Hen har ingen mamma och pappa, hen har antingen en mappa eller pamma, förklarade jag strängt och pedagogiskt.

– Men du måste väl tycka att det är jätteroligt att bli farfar igen.

– Jag blir icke farfar, förmanade jag. Den könskorrekta benämningen är gammelmappa eller gammelpamma. Farfar är förlegat och utpekar könstillhörigheten på ett oacceptabelt sätt.

Grannen gick, när hen vände ryggen till såg jag att hen förundrat skakade på huvudet.

* När jag gick till skoaffären för att köpa ett par tofflor i present till en anhörig frågade expediten om det skulle vara dam- eller herrtofflor.

– Det ska vara hentofflor, svarade jag med eftertryck. Vad är det här för en skoaffär egentligen som inte hänger med sin tid utan håller fast vid vid en könsindelning som hindrar en sunt jämställdhetsarbete och därigenom fungerar som en bromskloss för en progressiv samhällsutveckling?!

– Tyvärr har vi nog inga hentofflor, svarade expediten rodnande och urskuldande. Men jag ska ta upp frågan med föreståndaren när hen (se där, lite avtryck hade mitt ståndaktiga könsöverskridande språkbruk gjort) kommer tillbaka från semester.

– Då vänder jag mig till en butik med modernare värderingar, förklarade jag och stegade, stolt över att framgångsrikt ha hävdat min ideologiska övertygelse.

* För några kvällar sedan var jag och en kompis på krogen i förhoppningen att lyckas övertyga någon varelse om att lite rajtantajtan skulle sitta fint. Några bord längre bort satt en sådan varelse. Jag frågade kompisen om hen kände henom. Javisst, svarade hen, vill du att jag ska presentera er?

Jag är själv lite blyg så jag tyckte det var en bra idé. Jag var helt säker på att varelsen och jag skulle komma bra överens. Jag förhöll mig givetvis helt könsneutral under konversationen, trogen min övertygelse att kön är underordnat ideologi.

Framåt stängningsdags frågade jag försynt om jag fick följa henom hem. Då visade det sig att det varit ett misstag att tro att hen och jag kommit bra överens. Hen fräste:

– Du och ditt förbannade hennande! Om det varit nån stake i dig hade du gärna fått följa med hem. Men som det nu är kan jag lika gärna gå hem och sova. Ensam!

Men såna små kalamiteter som jag här berättat om kommer som sagt säkert att utebli när hen inom kort fått totalt genomslag i vårt svenska språk.