Ghost:/Folkmord och folkmord

Ibland är jag ännu trögare i tanken än vanligt och reagerar inte förrän flera år har gått. Som nu.

Av någon obegriplig anledning kom jag nyss att tänka på när riksdagen år 2010 bestämde sig för att anse att det var ett folkmord som begicks av det ottomanska riket mot bland andra armenier 1915.

http://www.dn.se/nyheter/politik/riksdagen-erkande-folkmord-pa-armenier/

Min nästa tanke strax efteråt blev: Varför passade inte riksdagen på att samtidigt bestämma sig för att anse att USA begick folkmord mot indianerna under koloniseringen av den nordamerikanska kontinenten? När nu riksdagen ändå var igång med tyckande om folkmord, menar jag.

Svaret vet vi förstås. Det ottomanska riket existerar inte längre. Det har krympt till Turkiet. USA däremot existerar i högsta grad och både svenska regeringar och svenska riksdagar hukar under USA:s makt. Att fördöma folkmord där skulle svida svårt i det svenska regerings- och riksdagsskinnet. Därför kommer folkmordet på indianerna aldrig att komma upp på riksdagens dagordning. I alla fall inte förrän USA imploderat och förlorat sin maktställning i världen, så som det ottomanska riket har förlorat sin.

Sedan fick jag en tredje tanke, helt oförhappandes. Det är inte riksdagars eller parlaments eller politiska församlingars uppgift att döma om folkmord.

Sånt ska skötas av domstolar. Ty sammansättningen av politiska församlingar ändras från tid till annan. Ett folkmordsbeslut kan, när majoritetsförhållandena ändrats, rivas  upp igen. Därmed skulle frågan om folkmord förvandlas till en politisk spelbricka, och folkmord är för allvarligt för att spela politik med.

Härmed har jag redogjort för mina nästan exakt fem år fördröjda tankar med anledning av riksdagens fördömande av folkmordet 1915. Bättre sent än aldrig.

Annonser

Om ghostopinion

Det som är värt att veta märks av mina blogginlägg. Favoritcitat: "No man is an island, entire of itself...any man's death diminishes me, because I am involved in mankind; and therefore never send to know for whom the bell tolls; it tolls for thee." John Donne
Det här inlägget postades i Politik och samhälle, USA och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till Ghost:/Folkmord och folkmord

  1. Kicki skriver:

    Ibland är även jag trögare i tanken än vanligt och reagerar inte förrän flera år har gått. Som nu.//
    Finns inget försvar.
    K.V.S

  2. Eaqhan skriver:

    Men efter 5 år är det ju välgenomtänkt kan jag tänka mig, om jag får komma med en eventuellt förhastad tanke. Återkommer om 5 år med ett slutbetänkande.

    /Skvitt

  3. Kicki skriver:

    Jag har tänkt så mycket. Såg ingen utväg ur helsiket.
    Jag ska redogöra för vad det var som fick mig att ändra mig (i flera avseenden) i beslut jag redan bestämt mig för att ta. Poff, rätt var det var så frångick jag beslutet och gjorde tvärt emot vad jag tidigare sagt och bestämt mig för. Jag har ingen förklaring till detta, mer än att jag ändrade på mitt beslut… det har skett ett flertal gånger att jag sagt en sak och gjort en annan. Möjligen i hopp om att finna en annan lösning på ett problem som redan verkar hopplöst. Men jag fann inga kloka lösningar på problemen, hur jag än skulle bära mig åt…

    Människor som släktforskar brukar ju ha något hum om sina rötter bakåt i leden. Jag hade ingen aning om vem dessa personer var, mer än till vissa namn. Jag tänkte hela tiden utifrån mina föräldrars släkter, mina barn och barnbarn… då verkade det som om det blev flera olika folkgrupper. Hur skulle jag våga ta ställning. Fatta beslut om jag var röd, grön, blå eller vad jag var… Det var svårt att veta eftersom jag även gillar öppna landskap, och där var c emot varg. Men jag vet egentligen inte mer om varg än det jag läst, samt de hybrider jag träffat. Varg är ju på både gott och ont som allt annat.

    Jag tyckte däremot att det kunde finnas några vargrevir, liksom att vi även hade behövt ha jakten på dem. Men det går inte heller ihop… det blev veligt. Föräldralösa vargungar är ju inte omtyckta av folk, då de ställer till skada i jakt på mat de med. De måste ju för fabian äta de med. De blir ju också vilsna när de förlorar sina föräldrar. Jag har försökt att sätta mig in i saker så djupt att det istället blivit ett moment 22 i – allt.

    Men nog om det:
    Mitt problem har varit att jag alltid levt på en sida gränsen som gjorde att jag inte kunde förstå den andra sidan. sas. Jag har aldrig trott på ett liv efter döden, för jag har inte varit insatt. Den största sorgen var när min bror försvann. Det kunde jag aldrig komma över. När jag sedan träffade man nr 2, så blev jag skrämd i relationen. När sedan han ringde mig och talade om att han fått cancer, så blev jag väldigt ställd. Han hade ju varit så himla kontrollerande och skrämt mig med massor med saker jag inte kunde förstå. Jag tyckte om vissa saker hos honom men mycket skrämde. Jag hade ändå en viss tillit till honom som jag inte kan sätta ord på. Jag såg ju till de goda stunderna. Men, jag tvivlade ständigt.

    När jag fick veta att han gått bort i cancer så blev jag ledsen, jag blev så himla osäker. Trodde ju att han hade fått nytt jobb och gått vidare efter mig och att han fått ett bra liv. Det var ofta jag funderade hur det gått. Men hans liv var så himla främmande från mitt så jag försökte slå bort tankarna på honom.

    Men jag jag försökte ”känna efter”, åkte ibland ner till hans gamla stamställen. Fick veta att han träffat en annan och att han fått det bra, men tyvärr så dog han ju i sin cancer. Jag tyckte det var trist så tillvida att jag trodde han fått i ordning på sitt liv. Det var åtminstone det jag hade hoppats. För han kunde vara en otroligt fin person. Han hade bitar som jag tyckte om, och därför så sade jag till min son att han var den bästa. För han var rak och tydlig i flera avseenden. Han sade ifrån och han kunde sätta ner foten när han var på det humöret. Hade väl önskat att även min första man hade kunnat göra det lite mer ibland.
    Men som sagt, nr 2 hade (när han mådde bra) intressen för matlagning, mm. han var charmerande och trevlig emellan varven.
    Det kändes riskfritt att säga att han var den bästa. Ville ju verkligen tro att han fick ett bra liv, började ett nytt jobb etc… men 1:an var tryggare.

    Därefter fick jag kontakt med nr. 3.det var lite mer jämställt i den relationen, han var märkligt nog otroligt tolerant när jag var i kris många ggr. Men men.. min längtan efter att bo närmare mina vuxna barn och barnbarn blev ändå tillslut för stark. Jag mer eller mindre gnällde till mig ett jobb där 1:an arbetade. Försökte i första hand få andra arbeten, men jag hade ställt till det för mig även på tidigare arbetsplatser, så jag kunde inte räkna med att få nya jobb som tidigare. Konkurrensen hade stramats åt överallt också naturligtvis… det var nämligen jobbigt att ha tre chefer att rätta sig efter då alla ibland sa olika saker… Till slut så blev jag helt ställd, vem skulle jag lyssna på, jag blev en velemajja och frångick det rätta, gjorde bara som de själva gjorde. B. sade till mig några ggr, (ta det lugnt)..men jag lyssnade inte alltid, jag ville det skulle gå bra för firman och körde många ggr för fort. Dessutom blev det en press att ha sitt gamla ex som chef, för hans kvinna tyckte nog det var jobbigt att jag (som ett gammalt x) arbetade i hans och hans kollegors företag. Det blev en jobbig känsla till sist, då hon kanske trodde jag stötte på honom. Men det gjorde jag inte. Han hade det ju bra med sin nya och jag ville verkligen inte att hon skulle tro att jag var ute för att förstöra i deras relation. Visst, jag tyckte bra om B, men vi hade ju haft vårt, försökt att reparera mm. Men snäll och omtänksam när man behövde ha hjälp med något. Men han jobbade ju nästan jämt.

    Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen, det är inte bara männens fel när det skär sig i relationer, det är även jag som felat, men det var svårt när vi inte kunde prata…då problem uppstod. jag har alltid trott att b visste vad jag hade gjort (några enstaka ggr) innan han och jag blev ett par. Alla andra verkade ju veta… men jag är inte 100% säker. Men han sökte ju upp mig även fast jag sade att jag aldrig skulle uppge honom som far om han inte ville ha barn. Jo, jag är nästan säker på att han visste. Det mesta indikerar ju på det. (Men inte sjutton kunde väl han känna till dagarna i Sthm, då jag var där med Eva, och vi skulle söka jobb på Forsmark och Marabou, (vilket aldrig blev av) Vi träffade kompisar till henne istället samt hamnade på andra platser (än de som var tänkta från början)
    .
    (Märkligt att jag inte mindes den tiden (då jag bodde i Sthm i nästan 10 år…Var ju ändå med dit upp några ggr tills. med C. Att jag inte då mindes att jag varit i både skutskär och Älvkarleby tidigare i min ungdom. Jag brukar ha ett relativt bra minne betr. platser jag varit på tidigare. Det är knepigt att de poppat upp på senare tid – (efter att jag flyttat från Sthm) nästan som på någon sorts beställning…?? Platser som jag varit på förändras ju… men inte så ofta till namnen.
    Ibland kan man ju undra hur detta kan komma sig…

    Betr. Indianerna, så tänker jag på hockeylaget. Laget som bytte namn från Frölunda till Frölunda Indians – efter ett antal år.

    • ghostopinion skriver:

      Kicki, jag förstår inte riktigt varför du valt kommentarfälten i min blogg tlll att skriva långa redogörelser om ditt liv och dina personliga problem. Men jag vet att jag inte kan hjälpa dig, om det är något jag är dålig på är det att vara terapeut. Jag börjar undra om du inte borde söka professionell hjälp, för mig verkar det som att du är allvarligt egocentrerad och fixerad vid dina bekymmer. Jag vill inte vara elak men i fortsättningen kommer jag att radera dina långa drapor om dig själv. De är ju helt ovidkommande som kommentarer till de ämnen jag skriver om.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s