Ghost:/Barndom 2: En oäkting kommer till världen

Här följer del 2 av serien ”Barndom: En uppväxt i mitten av 1900-talet” Du  som inte har läst del 1 rekommenderas att börja här:

Ghost/Barndom 1: Om en uppväxt i mitten av 1900-talet

Men varje inlägg kan läsas separat.

Min mor gjorde det dubbla misstaget att både föda en oäkting till son och att göra detta i det leastadianskt präglade Norrbotten. Därmed fick hon ta del av det kristna kärleksbudskapet in i själens innersta skrymslen, i form av fördömanden och utstötning. Hennes egen mor – min mormor – talade inte med henne på ett år och flertalet vänner och bekanta drog sig  undan för att inte drabbas av smitta från den otuktiga. Sådan var tidsandan. Att få barn utanför äktenskapet var en skam (för kvinnan, inte för mannen). Och störst var skammen i de regioner där religionen hade starkast fäste.

Själv märkte jag i min nyfödda oskuldsfullhet ingenting av detta. Heller ingenting av det världskrig som pågick. Eftersom Norrbotten är gränstrakt till Finland kryllade landskapet av svenska soldater som bevakade gränsen. Min mor blev förälskad i en ung officer och ”gav sig” till honom. Så uttryckte man sig faktiskt på den tiden. Med mig som resultat.

Olyckligtvis hade den unge officeren glömt att tala om att han var gift. Kärlekssagan fick ett abrupt slut när han fick veta att min mor var med barn

Under mammas graviditet föll hennes pappa – det som skulle ha blivit min morfar – ner från en byggnadsställning och slog ihjäl sig. Av dessa skäl har jag växt upp utan det som numera kallas manliga förebilder. Ingen pappa, ingen farfar, ingen morfar har funnits i min närhet.

Dessa omständigheter – officerens bedrägeri och fördömandet hon mötte som ogift mor – förgiftade min mors levnad med en hel del bitterhet, tror jag. Fast den märktes inte utåt förrän mot slutet av hennes liv.

Familjen och släkten var arbetarklass och arbetarklass före folkhemsbygget var betydligt fattigare och mer utsatt än den blev från1950-, 1960-talen och framåt. Riktigt hur min mor hankade sig fram efter min födelse vet jag inte. Hon har berättat att hon hemma tog emot damer för hårklippning och permanent. Jag misstänker att ett par mindre fördömande av hennes fyra bröder stack till henne en slant emellanåt.

Skattesubventionerade hushållsnära tjänster existerade inte. Men finare folk höll sig ändå med hembiträden och de riktigt rika hade även annat tjänstefolk. När jag var tre år flyttade vi och mor tog tjänst som hembiträde hos en familj i Stocksund utanför Stockholm. Där skötte hon allt – matlagning, disk, tvätt, städning och allt annat praktiskt som behövde göras för en usel lön plus mat och husrum. Vi bodde i en skrubb i den stora lägenheten. Vad kvinnan i familjen gjorde har jag ingen aning om. Hon arbetade i alla fall inte. Nästan alla kvinnor var hemmafruar vid den här tiden. Arbetarhustrur  hade tungt hemarbete att ta itu med, tvätt- och diskmaskiner fanns inte och att tvätta var tungt grovarbete. Golv sopades – inte dammsögs – och knäskurades med såpa. Många medelklassfamiljer hade tjänstefolk liksom alla överklassfamiljer. Vad hustrurna i dessa familjer gjorde har jag ingen aning om. De glassade nog mest omkring i sysslolöshet och hunsade tjänstefolket.

Från denna tid har jag mitt första medvetna minne. På en gata mötte vi en fullgubbe, mamma och jag, och  jag ålades allvarligt att akta mig för fullgubbar i framtiden. Vad fullgubbar kunde ta sig till kunde man aldrig veta.

Av någon anledning bytte mamma jobb till en annan hembiträdestjänst efter något år, i Nynäshamn hos disponenten för ”Oljan”, oljeraffinaderiet i staden. Jobbet var detsamma men antagligen hade mamma fått bättre villkor där, eller så flydde hon från en otrevlig arbetsgivare i Stocksund. Familjen bodde i villa och mamma och jag inhystes i en något större skrubb som i äldre tider förmodligen hade kallats pigkammare. Hur som helst var det en rätt trevlig familj som jag minns det. De var till och med så socialt fördomsfria att de lät hembiträdesungen leka med de egna barnen.

När jag var fem började min mors sociala klättring från piga till industriarbetarklass. Det var ett stort kliv uppåt.

Del 1 i serien:

Ghost/Barndom 1: Om en uppväxt i mitten av 1900-talet

Annonser

Om ghostopinion

Det som är värt att veta märks av mina blogginlägg. Favoritcitat: "No man is an island, entire of itself...any man's death diminishes me, because I am involved in mankind; and therefore never send to know for whom the bell tolls; it tolls for thee." John Donne
Det här inlägget postades i Barndom: En uppväxt vid 1900-talets mitt, Personligt, Politik och samhälle och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Ghost:/Barndom 2: En oäkting kommer till världen

  1. Ping: Ghost:/Barndom 3: En piga blir industriarbetare | ghostalive

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s