Ghost:/Barndom 4: Stryk som uppfostran. Och cancergifter

Här följer del 4 av hur det var för en arbetarklassunge att växa upp i mitten av 1900-talet. Du som så önskar kan börja med de tre första delarna genom att klicka på länken:

Barndom: En uppväxt vid 1900-talets mitt (3)

När jag  var liten var det inte bara tillåtet för vuxna att ge barn stryk, det ansågs vara en överlägsen metod för att fostra barnen till goda samhällsmedborgare när tillsägelser och lämpor inte hjälpte. Fysisk bestraffning skulle lära barnen att lyda och veta hut. Föräldrar fick slå och slog, släktingar fick slå och slog, lärare fick slå och slog, till och med vänner, grannar och bekanta och främlingar fick slå och slog. Inte alla föräldrar, släktingar, lärare och bekanta naturligtvis, men många. Luggar och örfilar. I skolan slag över fingrarna med pekpinne eller linjal. Man fick lägga upp handen på skolbänken och så drämde läraren till.  I svårare fall i hemmen användes redskap av vilka livrem, rotting och björkris var de populäraste. Misshandeln rättfärdigades med den vedertagna lögnen: ”Den man älskar, agar man”.

Lagens förbud mot barnaga infördes inte förrän så sent som på 1970-talet.

Själv förskonades jag i stort sett från aga. Min mor var ingen vän av stryk. Men jag minns många kamrater som fick smörj, mycket och ofta. Mamma sträckte sig aldrig längre än till luggar, särskilt då jag inte ville äta upp min mat. Ingenting fick förfaras i ett fattigt hem.

Jag kan bara minnas två tillfällen då jag fick stryk, och då var det mammas nye man som exekverade straffet. Den första gången, jag var nog fem, sex år då jag hade råkat pissa ner mig på en kamrats födelsedagskalas. Jag var glad och ivrig när vi lekte och hann inte ut till utedasset i tid.

Därmed hade jag skämt ut inte bara mig utan hela familjen och måste bestraffas. Jag befalldes att gå ut och bryta björkris och sedan dra ner byxorna och därpå blev jag randad där bak. Jag kan än i dag känna skammen och hatet och se strimlorna i skinnet på skinkorna och låren framför mig.

Andra gången var det samma procedur som straff för att jag lånat mammas cykel. Det var okej men att jag cyklat iväg till centrala gator där det fanns biltrafik var ett livsfarligt brott mot de regler som gällde. För att det inte skulle upprepas blev jag randad.

Observera att mammas nye man inte var en våldsam typ. Han söp men slogs inte. Vid de här tillfällena var han spik nykter. Att  barn skulle ha stryk var helt enkelt vedertaget och till och med omhuldat av samhället och jag var ovanligt lindrigt utsatt.

För övrigt fick jag en egen cykel på min sjuårsdag. Jag blev väckt tidigt på morgonen av mamma och nye mannen och när jag slog upp ögonen stod cykeln där bredvid sängen. Jag blev överlycklig. Detta var på våren och till hösten skulle jag börja i första klass i Viaskolan som låg flera kilometer bort. Meningen var att jag skulle cykla till skolan om jag lovade att se mig för och cykla försiktigt.

Ni undrar kanske varför jag skriver så neutralt och distanserat om mammas nye man. Anledningen är att han var en kort parentes i våra liv. De skildes efter ett par år och ytterligare några år därefter dog han i cancer.  Kräftan, som det hette då för tiden, hade han sannolikt ådragit sig genom sitt jobb på oljeraffinaderiet bland giftiga ångor och kemikalier och med praktiskt taget inga anordningar för att skydda arbetarnas hälsa. Arbetarskydd var ett så gott som  okänt begrepp. Det blev ett våldsamt rabalder om det något eller några årtionden senare då det avslöjades att cancerdödligheten bland raffinaderiarbetarna låg skyhögt över genomsnittet bland befolkningen.

Annonser

Om ghostopinion

Det som är värt att veta märks av mina blogginlägg. Favoritcitat: "No man is an island, entire of itself...any man's death diminishes me, because I am involved in mankind; and therefore never send to know for whom the bell tolls; it tolls for thee." John Donne
Det här inlägget postades i Barndom: En uppväxt vid 1900-talets mitt, Personligt, Politik och samhälle och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Ghost:/Barndom 4: Stryk som uppfostran. Och cancergifter

  1. kao skriver:

    …och sen undrar man idag varför vissa personer har en uppdämd aggressivitet – som kan explodera på sekunder.

    Jag är född några år senare än du. Förbudet mot aga kom väl i början av 60-talet? Men många vuxna brydde sej inte. Jag fick aldrig stryk varken hemma eller någon annan stans. Klarade mej väl, men inte för att jag var en mönsterflicka. Tvärtom. Tidsandan var sån några år efter din barndom – då jag hade min dito.

    Min pappa kunde bli väldigt arg, men om han så bara höjde näven ställde sej min mamma emellan och sa: ”Om du tänker slå barnen, då måste du först slå mej!”

    Därför blev det aldrig något stryk för mej och min bror. Pappa avgudade mamma, som var kärleken själv och oerhört diplomatisk. Och han var faktiskt stolt över oss 2 barn ändå. Men han hade problem med PTSD efter att ha deltagit i WW2 för Norge som MP.

    Kao

    • ghostopinion skriver:

      Förbudet mot barnaga infördes som svensk lag 1979. Du kan skatta dig lycklig som hade en så kärleksfull och modig mamma. Men jag kan inte låta bli att undra hur många barn som i hemlighet får stryk i svenska hem ännu i dag och håller tyst om det. Dels för att det är skambelagt att få stryk och ingenting man gärna talar högt om, dels av den starka lojalitet med föräldrarna som de flesta barn trots allt känner. Och hur ska mycket små barn veta var de ska vända sig för att berätta? De vet ju inte ens att den misshandel de utsätts för är förbjuden.

      • kao skriver:

        Helt rätt, barn vet inte. Hoppas det lärs ut i skolan, vart de ska vända sej utifallatt. Men det är väl att hoppas på för mycket.

        Kao

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s