Ghost:/Höjer ett varningens pekfinger för naturvistelser

Våren nalkas. Frisksportare och naturromantiker av alla möjliga och omöjliga schatteringar påbörjar därmed sina ovederhäftiga lovprisningar av tjusningen med naturen, naturens skönhet och det hälsobringande med naturvistelser och all möjlig liknande smörja.

Därmed är det läge för mig att än en gång höja ett varningens pekfinger för att beträda naturen i verkligheten (samtidigt ger jag långfingret åt naturen; vänligen misstolka inte detta som ett V-tecken). Det gjorde jag redan 2011 med inlägget som följer, men det äger fortfarande sin högst fruktansvärda aktualitet. Därför är det väl värt att reprisera, vilket jag härmed gör. Tagen varning av denna nästintill bibliskt allvarliga text.


10409199_465397563608378_183519668702881880_nSe upp! I naturen kan man stöta på allehanda farligheter. Håll dig därifrån. Stanna i den trygga stan. (OBS! Djuret på bilden är en björn, inte en varg. Den andra synliga varelsen är en mänsklig cyklist, tror jag. Antingen adrelalinstinn av skräck eller dopad.)

Häromdagen blev jag medsläpad på skogspromenad av en påstridig granne. Det var en häpnadsväckande upplevelse för mig som tidigare inte beskådat natur annat än på TV och genom bilfönster.

För det första: Naturen är ju så jävla stor, mycket större än i TV-rutan. Det var en överraskning som gränsade till chock. Antagligen var det på grund av naturens väldighet som jag blev andfådd också. Naturen är inte på långa vägar lika tröttande på TV som i verkligheten. På TV tar sig folk fram i naturen utan större besvär med hela teknikerteam i släptåg. Det skulle aldrig ha funkat i den natur jag besökte.

För det andra: Jag stötte inte på en enda varg. Att döma av den upphetsade debatt som drivs av jägarorganisationerna var jag övertygad om att naturen skulle krylla av ondsinta vargar, men icke. För den personliga säkerhetens skull hade jag beväpnat mig med dubbelpipig hagelbössa och artilleripjäs samt iklätt mig skyddsutrustning men inte en enda ynka varg attackerade mig. Bristen på varg att avliva var en klar besvikelse.

Bristen på varg uppvägdes dock med råge av den rikliga förekomsten av envisa och närgångna insekter som var ute efter blod, förutom att de var synnerligen enerverande. En del kröp utmed benen upp mot ett onämnbart ställe. Vissa av dessa var ettermyror som valde att hugga just när de nått fram till detta onämnbara ställe, med fasansfulla plågor som följd. Myggornas och flugornas härjningar på alla ställen på kroppen väljer jag att förbigå med tystnad. Något vill jag ju lämna åt läsarnas ymniga fantasi.

Tyvärr fungerar inte hagelbössor och artilleri mot dessa naturens ligister.

För det tredje: Naturen var mycket bökigare och stökigare än jag hade föreställt mig. Överallt träd, buskar, stenar och annan bråte som gjorde det svårt att ta sig fram. För att inte tala om alla jävla rötter som man ideligen slog tårna i och snubblade på samt alla hårda grenar och kvistar som hänsynslöst piskade en i ansiktet.

Myndigheterna borde ta sitt ansvar  och göra naturen mer lättillgänglig för hederligt folk inom allmänheten. Röja upp i bråten och asfaltera vägar genom naturområdena, anlägga P-platser och placera ut pubar och caféer på strategiska platser (som strategiska räknas alla platser som kan röjas upp för byggnation). Naturvistelser kräver täta förfriskningar. Även vårdcentraler borde finnas tillgängliga för naturdårar som riskerar att duka under av olyckshändelser och påfrestningar. Nä förresten, inga vårdcentraler. De som frivilligt ger sig ut i naturen får skylla sig själva. Dukar de under så dukar de under. Det är inte mer med det.

Allt sammantaget – andfåddheten, avsaknaden av vargar, all bråte som hindrar framkomligheten, bristen på pubar och caféer – har jag kommit till slutsatsen att vistelse i den verkliga naturen är en styggelse och icke bör rekommenderas till någon enda medborgare.

I fortsättningen håller jag mig till natur på TV, med en ölburk i ena handen,  en cigarrett i den andra och en påse ostbågar i den tredje.

Så avnjuts naturen lugnast och bäst.

PS. Ett tack till Lotta från Rengsjö. Hennes randanmärkning i ett FB-inlägg att hon sett vårtecken genom bilrutan inspirerade mig att återanvända detta fyra år gamla antinaturinlägg.

Annonser

Om ghostopinion

Det som är värt att veta märks av mina blogginlägg. Favoritcitat: "No man is an island, entire of itself...any man's death diminishes me, because I am involved in mankind; and therefore never send to know for whom the bell tolls; it tolls for thee." John Donne
Det här inlägget postades i Diverse, Humor. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s