Ghost:/Barndom 8: En tjyv i snabbköpet och bristen på shopping

Del 8 av min serie av hur det var att växa upp som arbetarklassunge i mitten av 1900-talet. De sju första avsnitten finns här:

Barndom: En uppväxt vid 1900-talets mitt

I dagens avsnitt av ett barns liv som det  kunde te sig från mitten av 1940-talet och framåt ska jag avslöja en liten butikstjyv. Men först ska jag berätta om hur det gick till att handla på den tiden, och vad som gällde beträffande öppettider med mera. Att handla lite när som helst och hipp som happ gick nämligen inte för sig och shopping var ett okänt begrepp, såväl i sak som språkligt. Engelska, liksom andra utländska språk, behärskades bara av en bråkdel av Sveriges befolkning.

Varuhus och köpcentra existerade inte, åtminstone inte i lilla Nynäshamn där jag växte upp. Vi småstadsbor hade hört talas om att i Stockholm fanns stora köplador som PUB och kanske Tempo och Åhlén & Holm, på den punkten sviktar mitt minne, kanske kom de något senare.

Hur som helst, i Nynäshamn gjordes inköpen i småbutiker, en del privatägda, en del drivna av Konsum, kooperativa konsumentföreningen. Varje butik var specialiserad. Mjölkbutiken sålde mjölk och andra mejeriprodukter. Mjölken var inte förpackad  som i dag utan kunden fick själv hålla sig med mjölkkruka med lock och handtag i vilken mjölken östes upp med hjälp av skopa. Fiskaffären sålde fisk som slogs in i tidningspapper. Charkuteributiken sålde kött som slogs in i vitt men ändå ganska grovt papper för att blod inte skulle tränga igenom, vilket det ändå gjorde. Plastförpackningar hade ännu inte kommit i bruk.

Alla affärstransaktioner gjordes över disk. Kunden beställde vad hon (det var så gott som alltid en hon under hemmafruarnas tidevarv) ville ha och ett affärsbiträde expedierade det önskade. Som ni förstår fick fruarna ränna från butik till butik för att få ihop det som hushållet krävde.

Öppettiderna var strikt reglerade av affärstidslagstiftning och sammanföll i stort sett med de förvärvsarbetande männens  arbetstider plus en timme. Det innebar i stort sett öppethållande från kl 8 på morgonen till kl 18 på eftermiddagen på vardagar och från 8 till 14 på lördagar, som var halva arbetsdagar. Söndagar och helgdagar stängt. Att missa affären på lördagen eller glömma att köpa något nödvändigt var därför en olycka då det inte fanns en chans att reparera glömskan förrän på måndag morgon.

Dessa begränsade öppethållandetider fungerade så länge som hemmafruar var kutym men när kvinnor så småningom sakta började strömma ut på arbetsmarknaden under 1950-talet och i rask takt på 1960-talet blev det ohållbart och affärstidslagstiftningen avskaffades.

För min industriarbetande, ensamstående mor innebar affärstidslagstiftningen ett elände. Hon hade en knapp timme på sig att efter jobbet springa runt i olika butiker och handla det nödvändiga. Snacka om problem med att få livspusslet att gå ihop! Kyl och frys fanns inte så det gick  inte att storhandla en eller två gånger i veckan, då skulle mjölken surna och köttet och fisken ruttna.

Men någon gång i början av 1950-talet introducerades det första snabbköpet i vårt närområde av Konsum. Som arbetarklass fann hon det självklart att handla på Konsum. Snabbköpet var en synnerligen blygsam historia med dagens mått mätt, med en golvyta motsvarande kanske två moderna trerumslägenheter. Där fanns många varor utplacerade på hyllor för självbetjäning men känsligare produkter som mjölk, kött och fisk expedierades fortfarande över disk och förvarades i iskylda utrymmen. Färdigförpackat och fryst hade ännu inte uppfunnits.

Bland de varor som exponerades på hyllor för självplock fanns godis vilket utgjorde en svår frestelse för många barn, bland dem jag själv. En dag när mamma skickat mig till affären för att köpa mjölk föll jag för frestelsen och stoppade ner ett par chokladbitar i fickan. Dem åt jag upp på vägen men var dum nog att stoppa omslagspapperet i fickan ty jag hade lärts att inte skräpa ner.

På kvällen vid sängdags tog mamma hand om byxorna ty de behövde tvättas. Hon tömde fickorna som mammor plägar göra och fann godispapperet. Hon visste att jag inte hade några egna pengar ty min sista lön från tidningsutbärarjobbet hade jag spenderat på någonting, vad minns jag inte.

Strängt förhör. Varifrån hade jag fått godiset? Jag var en dålig lögnare, föll genast till föga och berättade hur det förhöll sig. Min mor var en rigoröst hederlig kvinna och hade ambitionen att jag skulle växa upp med samma moralbegrepp som hon.

– I morgon efter jobbet är det du och jag som går till snabbköpet. Du ska be föreståndaren om ursäkt och lova att betala för snasket du stulit på måndag när du fått lön.

Dagen efter gjorde jag min Canossavandring i mors släptåg. Blossande röd om kinder och örsnibbar steg jag fram till Konsumföreståndaren, erkände mitt brott, bad om ursäkt och lovade att ersätta det stulna. Skammen brände i mig, men än i dag vet jag inte om det mest var skam över att ha stulit eller över att ha blivit avslöjad och tvingats be om ursäkt eller en kombination av dessa faktorer. Förmodligen det sistnämnda.

Som jag minns det mottog föreståndaren min bekännelse med en vänlig om än något spefull blick och skänkte mig förlåtelse. Det var nog en snäll man.

Hur som helst – efter den nesan dröjde det många år tills jag stal igen.

Annonser

Om ghostopinion

Det som är värt att veta märks av mina blogginlägg. Favoritcitat: "No man is an island, entire of itself...any man's death diminishes me, because I am involved in mankind; and therefore never send to know for whom the bell tolls; it tolls for thee." John Donne
Det här inlägget postades i Barndom: En uppväxt vid 1900-talets mitt, Personligt, Politik och samhälle. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s