Ghost:/Min anknytning till Svenska Akademien fast jag inte är det minsta kulturprofil

Åren 1967-1969 delade jag lägenhet med Sven Frostenson (nu sorgligt nog död) på Idungatan 4 i Stockholm. Sven var son till den oortodoxe prästen Anders Frostenson, som jag tror var den ende prelat i svenska kyrkan som lyckades samla tusentals åhörare till massutomhuspredikningar under 1900-talet. Han ägde lägenheten där Sven och jag bodde och var en trevlig och resonlig prick, på intet sätt fanatisk. Fast på hans gudstro gick inte att tvivla. Att den var stark och obeveklig framgick otvetydigt under de samtal Sven och jag hade med honom när han kom till Idungatan för att besöka sin son. Här är det nog på sin plats att inskjuta att Sven och jag var mycket aktiva i Vänsterns Ungdomsförbund, kommunistiska partiets ungdomsorganisation. Fast vi stod i stark opposition till SKP:s (sedermera VPK:s) rövslickande av Sovjetunionen. Sven och jag hade inte ett uns gudstro, till Anders sorg misstänker jag, åtminstone beträffande sonen Sven.
Här är jag på väg att glida bort från ämnet (vilket det nu är), märker jag.
 
Anders Frostenson var även far till Katarina Frostenson, som alltså var Svens syster. Jag träffade henne ett antal gånger i slutet av 1960-talet då hon besökte sin bror. Långt innan hon blev berömd poet och ledamot av Svenska Akademien. Som jag minns henne var hon mycket trevlig och ödmjuk och jag gillade henne.
 
Numera är hon gift med den ökände ”kulturprofilen” Jean-Claude Arnault, som påstås ha läckt namnen på Nobelpristagare i litteratur till utomstående i egoistiska och skumma syften.
Jag hoppas innerligt att det inte är hans hustru Katarina som för honom avslöjat vilka dessa Nobelpristagare varit.
 
Varför berättar jag nu detta?
Vet inte riktigt. Litegrann handlar det nog om ungdomsnostalgi, litegrann om att jag inte vill att mina fina minnen av Katarina Frostenson som ung ska solkas, fast jag inser att det är lätt att halka ner i skiten för folk som beretts inträde i de allra finaste salongerna.
 
Och så är jag förstås mån om att skryta om att jag har anknytning till Svenska Akademien, hur klen den än är och fast anknytningen härrör från forntiden. 🙂 🙂

Om ghostopinion

Det som är värt att veta märks av mina blogginlägg. Favoritcitat: "No man is an island, entire of itself...any man's death diminishes me, because I am involved in mankind; and therefore never send to know for whom the bell tolls; it tolls for thee." John Donne
Detta inlägg publicerades i Etik, moral och religion, Ett 1900-talsliv - min barn- och ungdom, Kändisar och en del patrask, Kultur, Personligt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s