Ghost:/Bebisen. Där är den. Jaha.

Nu har jag sett bild på det senaste bebistillskottet i familjen Bernadotte.
Av någon outgrundlig anledning kommer jag att tänka på författaren Göran Palms dikt ”Jag står framför havet”, skriven 1964. Så här lyder den:
 
”Jag står framför havet.
 
Där är det.
 
Där är havet.
 
Jag tittar på det.
 
Havet. Jaha.”
 
Jag förmodar att mitt undermedvetna känner samma likgiltighet.
 
”Bebisen. Där är den. Jag tittar på den. Bebisen. Jaha. Det är som…tja, en nyfödd unge”
 
Nu begriper jag förstås att jag borde känna större yra för att det är en bebis från kungafamiljen än om det vore en bebis vilken som helst.
Men det vill sig inte riktigt.

Om ghostopinion

Det som är värt att veta märks av mina blogginlägg. Favoritcitat: "No man is an island, entire of itself...any man's death diminishes me, because I am involved in mankind; and therefore never send to know for whom the bell tolls; it tolls for thee." John Donne
Det här inlägget postades i Barn i div sammanhang, Bernadottefamiljen. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s